Jag gillar inte när det börjar ila i benen bara av att se dig springa. När jag ser att du får håll (de få gånger det hänt) så börjar det smärta även i mig. När du tar din korta paus då du käkar en banan så bli jag mest bara irriterad för att du alltid, alltid ska vara så nyttig. Vad hände med att slappa framför Tv:n?
Vi har känt varandra i år nu så det grämer mig lite att medge att ditt intresse för sport och för ett friskt och hälsosamt leverne (i överflöd!) faktiskt ännu inte har gått över. Inte för att jag kanske trodde att du så fort du blev fyllda tjugo skulle börja äta pizza och dricka läsk för jämnan, men det fanns ju helt klart någon slags framtidstro inom mig som talade för att du skulle börja chilla lite med träningen i alla fall. Hade jag anat att det istället skulle gå i motsatt håll så hade jag troligtvis inte än idag varit vid din sida.
När vi var fjorton spelade du fotboll och hoppade höjd, en underlig combo. Jag gick redan då alltid på dina matcher, men då framförallt för att det där fanns goda kakor. Något år senare blev du helt inne i att springa. Ditt mål blev att vinna maraton i Beijing och jag lovade att om du slog kenyanerna så skulle jag ge dig tio röda rosor och så mycket energidrycker du någonsin skulle kunna dricka. Jag jobbar frenetiskt idag för att få in alla pengar så att mitt löfte inte bara ska bli tomma ord, får vi båda vet ju att du snart kommer ha tagit hem segern. Eller jag vet det i alla fall och det är ju det som räknas.
Nu springer du och det här är ditt tredje varv. Jag sitter och läser en bok samt irriteras över blåsten som ideligen försöker vända tillbaka till sida fem. Jag läser om en gammal man med ögoninflammation, men lyckas inte känna det minsta empati eftersom hela mitt huvud är upptaget av irritationer över dig. Sluta vara så förbaskat nyttig, det får ju oss andra att framstå som riktiga slashasar.
För en månad sedan var det vår sju-årsdag. Jag hade tänt levande ljus och bakat paj. Vi åt den tillsammans och allt var så romantiskt. Sedan, på kvällen när vi skulle gå och lägga oss, så somnade du direkt. Inget snack och ingen verkstad. Tack för den baby, jäkligt roligt må jag säga! Jag minns att jag gick upp och kollade på Brokeback Mountin på högsta och inte ens det lyckades väcka dig.
Nu har du sprungit klart och är på väg fram mot mig. Du lutar dig över mig och precis som jag ska skrika ut min irritation och frustration över dig och vårt förhållande och över hur allt bara handlar om din jäkla träning hela tiden så hör jag hur du andas. Då är det inte längre möjligt att säga någonting, för det är ju så porrigt att höra när du andas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar